Lsd..

Varför, jag förstår verkligen inte.
Jag orkar inte med mina humörsvägningar just nu.
När jag kommer in i mitt rum och inte ser dig sitta på min säng sjunker det i bröstet direkt.

Allt är okej, det är inget som är jätte jobbigt men det är nytt.

Är det en del av att vara kär?

 

När jag sitter ensam på mitt rum har jag ett tomt ansiktsuttryck, ser säkert ut som en säl.
Allt är okej, men jag vill skrika.
Skrika för att det gör ont
Skriva för att lätta på ångesten

Men jag kan inte

Jävla problem

 

Det som är jobbigt med att vara psykiskt sjuk är att, i mitt fall..
Ser jag allt det fina jag har runt mig, jag uppskattar det och ser saker på den ljusa sidan.
Jag har hopp om morgondagen, jag vill ut och utforska.
Jag ler, MEN jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt över att behöva leva.
Åh, blir lite arg.
Alla bra saker som händer, allt roligt som får min värld och snurra lindrar bara smärtan men har ej börjat läka såren än.

 

Jag vill berätta för dig, ska inte behöva skriva av mig på denna jävla blogg.
Jag kan inte hjälpa att jag känner mig som en tygnd på dina axlar..
Nu när du äntligen mår lite bättre så vill jag inte dra ner dig på jorden igen, jag vill att du ska vara lycklig uppe bland molnen.
Jag vill lägga dig framför mig, vill ge allt jag kan ge och allt jag har kvar..
Jag vill inte vara den som gnäller hela jävla tiden.

Vill ha ett mörkt litet panicroom under mitt skrivbord där jag kan krypa in så att världen slipper se mig.
Sitta och krama om knäna i ensamheten och vänta tills det känns lite bättre.

 

Jag vill kunna säga att allt är bra för att jag menar det.. Inte bara för att lindra din oro.
Du vet att jag ljuger när jag säger det.

 

Du är det finaste som finns, bara att få dra mina fingertoppar längst din kind får mig att känna mig bättre.
Att vara med dig tar mig bort från alla problem och sätter mig i trygghet och lycka.
Vad jag känner för dig går inte att beskriva med ord eller bilder.
Det är bara en känsla av något pure som ligger och swirlar runt i hela kroppen.

Med dig kan jag andas

Med dig kan jag vara mig

Med dig kan jag vara

Med dig kan jag känna

 

Du hjälper mig att skillja på verkligheten, du öppnar mina ögon för hur vackert allt är och att det är möjligt för mig att må bra.
Att jag förtjänar att må bra.

Hur du på bara några månader har lyft upp mig.
Räddad mig från att drunka genom att ta bort tyngderna från mina lemmar. 
Kan du då förstå varför jag inte vill att du ska se att jag mår dåligt?
Kan du då förstå att jag kämpar allt jag har för att visa att du hjälper mig och att jag uppskattar din existens till grunden av atomerna som bygger upp dig. 

 

Jag vill rädda dig från att du ska känna dig värdelös eller besviken.. För du är inte värd det.
Jag älskar dig, I do. 

Jag försöker allt jag kan, förlåt att det inte är enough ibland. 

 

Jag har ont.